Alla inlägg den 23 september 2014

Av emma - 23 september 2014 01:42

otrohet.
när jag var 13 år började en kille skriva till mig, det var min kusins pojkväns bästavän. killen i sig var då 17 år och de va ju ganska gammalt för mig. efter ett tag slutade vi skriva. återigen när jag var 14 och han 18 började han skriva igen. då de inte fanns något intresse från min sida dog det där ut ganska snabbt.. när jag var 15 och han 19 började vi igen. kommer ihåg att han tvingade mig att komma Tyringe dagarna, eller ja min kusin tvingade mig, men pga honom. där stod jag och mina vänner helt plötsligt på Tyringe dagar och vem ser jag? jo killen i sig gå med en annan tjej? jaja tänkte jag, jag var ju ändå inte intresserad utav honom? han fick syn på mig och direkt sprang fram till mig och började förklara sig och blaaablaa, jag tyckte han babblade för mycket så jag ställde mig på tårna och kysste honom ! aw han blev glad, jag med för den delen för jag fick ju tyst på honom :) den natten sov jag oss honom, morgon efter kröp jag ut för jag ville bara hem.
sen hördes vi knappt något mer efter det.. eller jo, han hämtade mig några gånger på skolan, de va ju tufft, för han hade ju bil å allt ;) när jag var i slut kanten på mitt 16 åriga liv satte vårt prat igång igen. och denna gången blev jag intresserad! denna kille gjorde nästan allt för mig, nästan! jag blev kär och sedan kom den dagen då jag precis fyllt 17 år, han frågade chansen på mig! och jag svarade ja med ett leende på läpparna !! jag var 17 år, hade pojkvän som hade körkort och eget boende, jag var lycklig och jag var blond ! efter några månader började vi älska varandra. men sedan blev han mysko. mobilen som jag fått leka med innan såg jag knappt röken av. när jag väl rörde den så skrek han som om jorden höll på att gå under !! i samma veva som han var mysko började jag få magkramper, ont gjorde det! allt i min kropp blev bara konstigt. jag gick till doktorn, han frågade om jag hade någon könssjukdom, jag tittade som ett frågetecken på honom och sa " gud nej, jag har bara varit med en sedan jag testa mig sist så nej " japp, jag skrev att jag var blond ! en mörk höstlig kväll satt jag hemma oss min älskade famo som jag bodde oss lite då & då, jag smsa honom och sa att vi borde prata. javisst, han kom som ett skott och glad var han. hans leende förvandlades snabbt till en gråtfärdig pojk som gjorde mitt liv till en mardröm. jag sa till honom " jag tror att jag har klamydia, är det något du har gjort som du borde tala om för mig?" han utbrast i tårar, jag med. jag kunde inte fatta vad som hände? jag var ju 17 år och lycklig ?!??! samtidigt som jag blev arg på honom blev jag nog mer arg och besviken på mig själv. jag hade lovat mig själv att aldrig ha någon sjukdom, jag skulle vara ordentlig!!! att han i sig var så in i helvetes jävla feg och inte våga säga det till mig utan jag fick själv luska fram det?! jag gick alltså med klamydia i ca 2 månader, 2 månader!!! dum som jag var lät jag känslorna styra, jag var arg och jag förlät inte honom men jag valde att stanna oss honom. har än idag inte förlåtit honom för det men jag har valt att leva med det. denna grej gjorde så ont i mig, trodde inte att en sån grej kunde sätta såna djupa spår oss en människa ! jamen klamydia är inte så farligt ? nej de är det inte kanske, men jag var som sagt 17, jag var kär och lycklig !!!! och blond.. jag älskade verkligen denna killen. idag är jag 21 år, inte mega lycklig men jag är svarthårig nu ;) nej men, efter jag valt att leva med det och stanna oss honom kände jag att jepp nu satsar vi på framtiden. jag blev 18 år, tog körkort och skaffade mig ett jobb, den 10 oktober 2011 flyttade vi tillsammans till ett hus lite utanför Tyringe och jag kände att GUD NU ÄR JAG LYCKLIG !! men var jag lycklig? nej, att ständigt gå och oroa sig över - vad gör han? vem skriver han med? vem skriver han med när vi inte är tillsammans? osv.
idag kan jag inte kalla det lycka, jag trivdes i huset, jag trivdes med hunden och katten som vi skaffa, jag trivdes med jobbet, jag trivdes med att sova bredvid honom, men jag trivdes inte med att vara med honom. så knappt 10 månader senare, juli 2012 bröt jag ut ! varför? jo han hade börjat smsa med en "tjejkompis". jovisst de han hade haft sex med var oxå bara hans tjejkompisar ;) inga tjejer var hans kompisar efter det han gjorde mot mig! men iallafall. juli sa jag att nu räcker det, jag gör slut så tack för mig och hej ! jag flyttade ut och jag sörjde. men vad sörjde jag över? honom? nja inte direkt men nog över dom fina minne vi hann skapa.. jag sörjde nog över allt runt omkring som fanns när vi var ett par. idag är jag glad över att jag tog det steget. jag hoppas att ni som läst detta kan förstå lite vad jag menar. är ni svartsjuka, är ni rädda å hela tiden går och funderar på över vad han/hon gör när ni inte är i närheten, är det kärlek? tilliten är väl ändå viktigast i ett förhållande ? ingen tillit ingen kärlek! en gång otrogen, alltid otrogen?

jag må då va ung & dum, men gud vad jag älskade den killen!

gråt ut och gå vidare

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se